Vem kan man lita på?
Tidus:
- Vem kan man lita på? Alltså egentligen? Som när jag började på bli lite till åren och inte riktigt hade kvar min forna styrka och glans - då går den lilla fjanten Trolltyg till attack mot mig, och han bet inte på skoj, vill jag lova! Nä, utmana om ledarskapet skulle han göra - fast han inte ens ville bli ledare egentligen, skraj som han är. Och nog kunde han fått vara ledare, mig kvittar det bara jag får sova ifred och äta när jag vill. Men icke, han skulle prompt bråka. Nå, jag flyttade väl på mig då, jag är inte den som är den. Men nu, vad händer nu? Nu börjar min egen kropp vända sig emot mig också! Det är tacken, det, för mitt goda förvaltande av min kropp under alla år - har jag någonsin förvägrat den mat, kanske? Nix, men nu - nu gör min egen dumma kropp så jag inte kan äta längre! Gå riktigt har jag inte kunnat på länge men jag har minsann tagit mig fram ändå. Hygienen har också fått stå tillbaka, men matte har hjälpt mig där, vilket jag är tacksam för även om det är ytterligt genant och jag helst skulle gjort det själv, förstås. Men nu låter min dumma kropp mig inte ens äta längre! Vem kan man egentligen lita på?!? Håhåjaja... jag sover en stund på mattes arm - njuta kan jag iallafall än!
*over and out*
Tidus sover på min arm vår sista kväll tillsammans....
- Vem kan man lita på? Alltså egentligen? Som när jag började på bli lite till åren och inte riktigt hade kvar min forna styrka och glans - då går den lilla fjanten Trolltyg till attack mot mig, och han bet inte på skoj, vill jag lova! Nä, utmana om ledarskapet skulle han göra - fast han inte ens ville bli ledare egentligen, skraj som han är. Och nog kunde han fått vara ledare, mig kvittar det bara jag får sova ifred och äta när jag vill. Men icke, han skulle prompt bråka. Nå, jag flyttade väl på mig då, jag är inte den som är den. Men nu, vad händer nu? Nu börjar min egen kropp vända sig emot mig också! Det är tacken, det, för mitt goda förvaltande av min kropp under alla år - har jag någonsin förvägrat den mat, kanske? Nix, men nu - nu gör min egen dumma kropp så jag inte kan äta längre! Gå riktigt har jag inte kunnat på länge men jag har minsann tagit mig fram ändå. Hygienen har också fått stå tillbaka, men matte har hjälpt mig där, vilket jag är tacksam för även om det är ytterligt genant och jag helst skulle gjort det själv, förstås. Men nu låter min dumma kropp mig inte ens äta längre! Vem kan man egentligen lita på?!? Håhåjaja... jag sover en stund på mattes arm - njuta kan jag iallafall än!
*over and out*
Tidus sover på min arm vår sista kväll tillsammans....
Kommentarer
Trackback