Min älskade Tidus!
Jag tror det börjar bli dags för dig att gå vidare.... :( Benen har inte hängt med på länge nu, men det har du verkat fixa bra ändå. Men nu börjar du andas tungt och besvärat, och det sista jag vill är att du ska plågas till döds! Men du gör det inte lätt för mig att fatta beslutet! I ena stunden är du så skruttig, så skruttig och jag tänker att, jo, nu är det dags. Men i nästa stund möter du mig med att ha kravlat dig upp i din - visserligen lågt hängande men ändock - hängmatta och verkar så nyfiken och framåt... Och självklart vill jag inte mista dig! Men inte heller vill jag att du ska plågas... Åh, om du ändå kunde berätta hur du känner dig! Orkar du en dag till? En vecka? Två? Eller vill du få somna in nu, och bli kvitt din skruttiga kropp och bli den Tidus du var förut?
♥ Älskade Tidus... ♥