Inga Tidus-bebisar :(
Nu står det klart att det tyvärr aldrig kommer bli några små Tidus-avkommor. :(
Gjorde ju som bekant ett försök i höstas att para honom med Paulas hona Råtz Virgo. Vi hyste länge gott hopp om att parningen tagit, för Virgo verkade gå upp i vikt och visade tecken på att vara dräktig. Tyvärr visade det sig vara falskt alarm, och orsaken (eller iaf en del av den) visade sig senare vara att Virgo hade livmoderinflammation. Efter det tappade jag sugen ett tag, kändes som om det inte var meningen, eller kanske att Tidus var för gammal. Men så satte jag ut en ny annons i vintras, och Grodan visade intresse för honom. Tyvärr har han ju blivit ganska svag i bakbenen och allmänt gammal och skruttig, så jag var tveksam, men eftersom jag inte själv har någon erfarenhet av råttuppfödning så kunde jag inte avgöra om det skulle kunna funka eller inte. I lördags träffade jag Grodan och hon tog sig en titt på honom. Tyvärr bedömde hon att det var ytterst tveksamt att han skulle orka med en parning, så vi fick åka hem igen med oförrättat ärende.
Tråkigt, men sant. Jag får glädjas åt att jag iallafall fått glädjen att äga en sådan underbar råtta som Tidus, och njuta av vår sista tid tillsammans (även om jag vägrar acceptera att han ska lämna oss än på länge). Kanske kan jag iallafall skaffa en släkting till honom, någon gång i framtiden.
Gjorde ju som bekant ett försök i höstas att para honom med Paulas hona Råtz Virgo. Vi hyste länge gott hopp om att parningen tagit, för Virgo verkade gå upp i vikt och visade tecken på att vara dräktig. Tyvärr visade det sig vara falskt alarm, och orsaken (eller iaf en del av den) visade sig senare vara att Virgo hade livmoderinflammation. Efter det tappade jag sugen ett tag, kändes som om det inte var meningen, eller kanske att Tidus var för gammal. Men så satte jag ut en ny annons i vintras, och Grodan visade intresse för honom. Tyvärr har han ju blivit ganska svag i bakbenen och allmänt gammal och skruttig, så jag var tveksam, men eftersom jag inte själv har någon erfarenhet av råttuppfödning så kunde jag inte avgöra om det skulle kunna funka eller inte. I lördags träffade jag Grodan och hon tog sig en titt på honom. Tyvärr bedömde hon att det var ytterst tveksamt att han skulle orka med en parning, så vi fick åka hem igen med oförrättat ärende.
Tråkigt, men sant. Jag får glädjas åt att jag iallafall fått glädjen att äga en sådan underbar råtta som Tidus, och njuta av vår sista tid tillsammans (även om jag vägrar acceptera att han ska lämna oss än på länge). Kanske kan jag iallafall skaffa en släkting till honom, någon gång i framtiden.
Kommentarer
Trackback