skruttungarna´s blogg

Och så var de bara två... Ja nu har han vandrat vidare, min älskling. :´-(
I fredags var vi till veterinären och han fick somna in. Han kunde inte gå, inte tvätta sig, inte äta, och jag kunde inte bära honom på armen i en filt dygnet runt och mata med spruta, vilket verkade vara det enda återstående alternativet. Så han fick somna in, och bli ung och pigg igen där på andra sidan.
Men det var ingen lätt sak att göra, verkligen inte. En del av mig hade nog hoppats att han skulle somna in lugnt och stilla hemma i sin egen hängmatta, men han var för mycket kämpe, gubben. Jag satt med hans kropp i famnen länge efteråt, kunde inte förmå mig att lägga ner honom i den där lådan, att släppa taget... :´-(

Älskade Tidus! Jag är så tacksam för alla de dagar, veckor, månader och till och med år jag fick ha dig hos mig, och jag är tacksam för vetskapen om att du inte längre lider. Du är den mest fantastiska råtta jag någonsin haft glädjen att lära känna, du hade en härlig personlighet som charmade alla och det var en stor ära att vara din matte. Jag hoppas vi ses igen någonstans, någon gång...

---